har ni bråkat eller något eller varför blev det sådär?

Ja, varför blev det sådär. Vilken fråga. Jag kan väl börja med att säga att jag och Johan var vänner fram och tillbaka, vi bråkade som ett gammalt gift par om dom mest onödiga sakerna, men vi vart ju alltid sams. Han nämligen hatade min förra pojkvän, dom gick inte alls överrens, men eftersom att båda dom ville vara i mitt liv så fick dom få det att fungera. Samma sak gällde väl mig, jag gillade inte alltid dom olika flickvännerna Johan hann ha under tiden vi var bästa vänner, förutom en person som jag har väldigt nära mitt hjärta, synd att det tog slut mellan dom. Men iaf, så som vanligt så började vi tjaffsa över en grej som jag ansåg vara ganska onödig att tjaffsa över men samtidigt så var det en viktig sak att prata om. Johan ville inte alls prata om det och tyckte att jag borde lägga ner det. Men självklart skulle jag inte det. Det är väl där allt hände. Han hade skaffat en ny flickvän som jag tror inte alls tyckte om mig, och såg väl tillfälle att få jag och Johan att bryta kontakten, för i vanliga fall hade vi löst allt dedär efter nån dag. Men den gången gjorde vi inte det. Jag försökte få tag i honom, men det var som att han hade murat upp en vägg. Sen får ni även förstå att det låg lite andra saker bakom det där. Vem det var som börja bråka? Ja det vet jag inte, kanske jag, kanske han. Sen får ni inte tro att bråkat handlade om hans nya tjej, för sånt kan vara en känslig punkt, och jag visste mycket väl vilka punkter jag skulle undvika att trycka på. Men den här saken visste jag att jag och Johan så småningom ändå skulle prata om, men han var fortfarande så upprörd över det. Nu har det gått 1,5 år sedan vi pratade. Och ni undrar om det gör ont? Det gör det, varje dag. Han var ju min bästa vän!