Så när jag går på stan med min mamma för att lämna in datorn för lagning så säger mamma medans vi går: Där går Johan, kom så går vi och säger hej!
För er som inte vet så är Johan min föredetta bästa vän, vad man nu vill kalla honom. Iaf så går mamma fram och säger: "heeeej Johan." Vet ni vad han gör? Han tittar upp på oss, säger hej till min mor och vänder sig om. Hur kan det ha gått från att vara så bra, till att bli såhär? Jag menar, var det någon jag trodde skulle vara min vän till vi är gamla och grå så trodde jag att det var du, det var iaf vad du sa.