Shatha <3
Kan någon förstå att jag och Shatha varit bästa vänner i 11 år? Spelar ingen roll hur lång tid det kan ta innan vi ses, hur stora bråk vi än haft, inget har lyckats skilja oss åt. Om man ska vara mer exakt så lärde vi känna varandra i ettan, när vi vart indelade i samma "grupp" som hette ekorren haha. Men det var i tvåan som vi vart typ som en person haha. Hon körde runt mig när jag hade brytit benet, hon var min betjänt på skolan haha. Minns alla dagar efter skolan när vi skjutsade varandra på cykeln min, körde "freeze" ute i hennes garage, åkte till Lycksele. När vi kom upp i mellanstadiet så hamnade vi även då i samma klass där jag, hon, Micke, Matte och Danne var som en liten tyranngrupp hahaha, lärarna vart så less!
När vi började högstadiet så hade vi våra bråk, dom var enorma men vi lyckades ta oss igenom dom också. Shatha var så uppkäftig mot alla lärarna, och eftersom vi satt ihop så tyckte lärarna att jag skulle uppfostra henne, vilket inte gick så bra haha, hon var trevlig mot mig men inte mot dom ;) Vi brukade ligga i cafeterian på idrottstimmarna och sova i sofforna, därför att båda vägrade ha idrott, vi brukade "snärta" enkronor mot knogarna på rasterna så knogarna blödde, vi brukade sätta oss i skolsysterns väntrum och låtsas ha ont i huvudet för att få längre raster, vi brukade tränga oss i matkön för att komma först, brukade smita tidigt från lektionerna för att hinna med dom tidiga bussarna till stan.
När vi började gymnasiet så gled vi isär. Olika skolor men vänskapen fanns ju alltid där. Vi firande nån halloween ihop och sådär. Sen så togs kontakten upp igen. En utlandsresa rikare, många impulstripper, sjuka skämt, överdrivna fyllor och allt var som nu har hänt så har det gått 11 år. Jag älskar dig min fina vän!
Helt sjuk bild haha från min födelsedag när jag fyllde 17 tror jag?
Kommentarer
Trackback
