Såg en film nyss om en kille som hamnade i ett fängelse med massor av brottslingar och i början av filmen så får man se honom prata med sin fru som var gravid om att dom ses ikväll och att hon inte ska oroa sig över jobbet(han skulle jobba som vakt på fängelset men vart gissla eller liknande). Men det sorgliga var att han aldrig mer fick se sin fru eller barnet i magen. Och det tog så ont i mig att bara inom ett kort ögonblick så kan allt vara över. Människor tar lätt saker förgivet. När vi är tonåringar bråkar vi med våra föräldrar för att vi inte vill att dom sätter gränser. När du är i ett förhållande kan man bråka över onödiga saker. Tro mig jag har gjort båda. Och jag har inte tänkt att vad skulle hända om helt plötsligt fick jag aldrig chansen att se dom jag älskar igen? Min familj och min underbara pojkvän. Om det verkligen är värt det att bråka om saker när man istället kan vara glad över det man har. Jag och Micke har bara varit ifrån varandra som mest 2 dagar på 1 år nu och nu ska vi vara ifrån varandra 10 dagar när Micke fara till Österrike. Och bara på den tiden så vet jag inte hur jag ska kunna klara av det. Ingen famn att krypa ner i på kvällen. Någon som jag kommer hem till och välla ut allt som hänt. Jag får inte ha min pojkvän och bästa vän hos mig på 10 dagar, bara den tiden gör otroligt ont för mig. Och i filmen så skulle han aldrig få se sin fru igen. Usch så hemskt. Micke har nu suttit och försökt lugna ner mig när jag sagt att jag kommer inte klara det utan honom så länge, han sa "Jag ringer dig varje dag, spelar ingen roll vad det kostar, du är värd det". Åh min fina pojkvän. Jag älskar dig, och jag ska aldrig ta dig förgivet. Du är det absolut bästa som hänt mig.