Jaha då sitter jag hemma i Kåge och ska strax gå och lägga mig. Umgåtts med min lillasyster och sett big brother. Allt har som rullat på fint tills nu när jag ska gå och lägga mig, själv. Själv. Micke är hundratals mil ifrån mig. Ni ska veta att jag skulle ge gode mycket för att få träffa min pojke nu. Bara en varm kram hade gjort så mycket. JAG VET!!! Det har bara gått 2,5 dag. Men för mig känns det som en evighet när han inte är hos mig, tiden går så långsamt. Folk har frågat min varför jag så ofta skriver om Micke, varför jag alltid säger att jag saknar honom. Varför? För jag gör det. Och jag tycker inte att jag skriver mycket om Micke, inte så mycket som jag skulle kunna. Jag skulle vilja ständigt skriva Micke Micke Micke. Han är den riktiga glädjen i mitt liv. Han är så mycket mer än ni kan förstå. Om ni är sådär kär att hela världen lyfter när han tittar på dig, när du vill skrika ut till hela världen att han är MIN, när du blir sådär överdrivet självsäker när du går breve honom för du vet att han är DIN. Om ni känner så då kan ni förstå varför jag saknar Micke så otroligt mycket. Vi har inte varit ifrån varandra mer än 2 dagar på ett år. Och nu ska vi vara ifrån varandra 11 dagar, utmaning haha. Ge mig en anledning att inte sakna den underbara varelse så ska jag sluta tjata haha, för jag tror inte någon anledning kan vara bra nog. ;) Så ja, nu sitter jag här och funderar hur fan jag ska kunna somna.