Vet ni om att det var ett år sen idag som jag insåg att det var Micke jag ville vara med? :) För ett år sen så kom Micke och hämtade upp mig som han alltid gjorde. Nästan varje kväll för att vi skulle umgås. Och jag minns vilken panik jag hade. Mina vänner sa till mig att om du väljer Olov så vet du om att du kommer förlora Micke föralltid. Jag hade en sån hemsk magkänsla. Jag visste varken ut eller in. Och Micke var så tålmodig, han väntade och väntade på mig. Det var alltid han jag pratade med på dagarna. Smsade så fingrarna nästan blödde. Det var han som skrev godnatt-smset som jag väntade på. Det var han som jag gjorde upp alla mina planer med. Och ändå stod vi där vi stod, förvirrade och jag visste inte vilken väg jag skulle gå. Men innerst inne visste jag nog det, för jag hörde knappt av mig till Olov medans Micke fick min uppmärksamhet hela dagarna. Varför jag drog mig undan var för jag hade så dåligt samvete. Så grymt dåligt samvete, det kommer jag ihåg. För att jag umgicks med Micke medans jag hade Olov. Nu låter det som att jag och Olov var tillsammasn vilket vi aldrig var, men jag och Olov var väl mer än kompisnivå och jag hade så himla dåligt samvete för hur det gick. Jag ville bara att Olov skulle komma till Skellefteå så jag fick träffa honom och säga att det kommer inte fungera. Men som jag nästan borde ha listat ut så kom Olov aldrig. Och helt plötsligt så var det den här dagen. 28 Mars. Det började som vilken annan dag som helst. Men slutade helt annars. När Micke tittade på mig som bara han kan, och han kramade min hand. Då släppte jag allt. Jag kände att jag kanske är en dålig person som inte kan säga det öga mot öga till Olov att det inte kommer fungera. Men när jag väntat så länge och fick inget svar då visste jag att nu Maria, nu ska du ta steget. Och idag kunde jag inte vara lyckligare! Vi vart tillsammans det 5 April, snaaart 1 år! Älskling du är det bästa som hänt mig! ♥