trött men levande!

Då har man vaknat till liv igen!
Sitter nu och väntar på min kära mamma som ska skjutsa mig till kvinnokliniken. Vi får ju se om det går vägen eller om vi ska boka om tiden. Hoppas hoppas, vill bara få det överstökat men samtidigt så är jag grymt orolig, tänk om det gör ont haha! Men det är värt de i slutändan!
Vi hörs sen sötnosar :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback