Första ggn i Drängsmark
Ni vet att jag är lite av ett datumfreak! Så jag sitter ju och kikar tillbaka på vad som hände för ett år sedan. Idag är det prick ett år sedan jag VAR med Micke första ggn. Han kom och hämtade upp mig med sin mammas volvo. Jag minns hur grymt snygg jag tyckte att han var. Men jag höll tyst eftersom jag hade Olov. Den dagen så skulle Olov spela en match och ifall han vann den matchen så skulle han ev komma till Skell då och umgås med mig. Så jag satt på helspänn den kvällen medans Micke satt och sa att det går nog bra haha. När vi kom till Drängsmark så minns jag hur mysigt jag tyckte att deras hus låg lite längre in från vägen som på en stig. När vi kom dit så fick jag träffade både Jörgen och Annica. Minns fortfarande vad Jörgen sa när han såg mig!
Jörgen: "Jaha du måste vara remen".
Jag: "ehmm haha va?..."
Jörgen: "Ja Micke sa att han skulle till Kåge och hämta en rem till skotern,
du måste vara remen då antar jag".
Jag: "Jaha ja, ja jag antar att det är jag då hahaha".
Jag tyckte redan att från första stund att det var väldigt lätt att prata med dom. Och sen såg jag även Emma. Dock var hon väldigt blyg då. Men jag minns hur hon gick fram till Micke och bad om att få en kram. Hur söt jag tyckte hon var som ville be sin storebror om en kram sådär! Sen såg jag även Johanna sitta vid datorn inne i tvrummet, dock vågade jag inte alls gå fram och hälsa, vem vad vad hon kunde tycka om mig? ;) haha.
Sen så gick vi ut till Mickes hus på hans gård. Jag gick direkt fram till Sängen och la mig där, kommer även ihåg hur grymt skönt jag tyckte att han säng var. Hur man typ skönk ner bland massa kuddar! Micke söt som han var gick och satte sig i soffan, tror det var för att visa respekt för Olov och även mig då. Så började jag babblar, och babbla, och babbla. Jag var nog lite nervös eftersom det var första ggn vi umgicks. Micke satt och lyssnade i flera timmar medans jag malde på om allt mellan himmel och jord.
Sen skulle Micke då skjutsa mig hem. När vi kom hem till mitt hus och han stannade vid mitt uppfart så visste jag inte alls vad jag skulle säga. Skulle jag krama honom? Ska jag bara gå ut? Ja vad många tankar som flög genom mitt huvud. Det slutade iaf med en kram innan jag sprang in till huset och log som aldrig förr. När jag kom in till huset så tog det inte mer än 3 minuter så fick jag ett sms av Micke där det stod: "Du är som en lyckopiller Maria. Man blir så himla glad av dig. Jag hoppas att du inte tar det på fel sätt, men jag var bara tvungen att säga det". Men vilket sätt var att ta det på fel sätt? För jag ville bara ta det på ett sätt!
Jag för ett år sen idag!
Fin historia hihi.
Kommentarer
Postat av: Rebeccahe
nawiiii=) får små rysningar över armarna, ni är ju allt för fina!
Trackback
