Sitter och tänker tillbaka på innan jag och Micke vart tillsammans. När vi bara umgicks och redan då kunde han få mig att le lika mycket som han gör idag. Vi kunde ligga i hans säng i flera timmar och prata om allt möjligt, lyssna på musik och halverst somna. Jag fastnade verkligen för hans sätt att finnas där, hur han lyssnade på allt jag hade att säga allt mitt tjat hit och dit. Vi smsade hela tiden, umgicks nästan varje kväll, och umgicks vi inte så satt vi framför msn på kvällarna. Jag minns att jag kunde sitta framför datorn och vänta tills han loggade in bara för att få skriva en liten stund med honom. Varje gång vi skulle umgås körde han till Kåge och hämtade upp mig och skjutsade tillbaka mig på kvällen. Han kunde komma på kvällen när jag var jätteledsen och fara ut och köra runt runt i stan för att jag skulle få prata av mig. Micke är min bästa vän, vi bråkar om det ena och andra men han finns alltid där. Det finns ingen jag hellre skulle vilja vara med. Jag hade aldrig kunnat bli lyckligare.
Du är min bästa vän och stora kärlek, puss på dig min skatt!