Tydligen vart inte det här skickat igår, så får skicka in det idag :)


7 Månader älskling, helt otroligt vad tiden har gått fort. Från att vi låg på kvällarna och skrev på msn, bestämde oss för att hitta på något tillsammans och nu är vi här. Det har inte alltid varit lätt, jag har en envishet som är gjord av sten, för jag har aldrig fel, men tydligen har ju inte du det heller så vi kan kriga hela nätterna haha. Men du är min bästa vän, när jag haft en jobbig dag då har jag dig att komma hem till, berätta om allt och bara andas ut, för du finns där för att stanna. Varenda sekund vi inte är tillsammans så saknar jag dig, att kunna krama om dig och få ligga i din famn. Jag kan alltid vara mig själv runt dig, när jag är så trött att ögonen inte orkar bära, när jag är så grinig att öronen blöder, när jag är på sånt kvittrande humör att man förstår knappt vad jag säger, och det känns bra att veta att du älskar mig hur jag än är. Jag älskar när du kommer hem på kvällarna, det kan vara klockan 5 eller 9 och vi kan ändå ställa oss och göra mat(okej du gör maten, jag pratar), och vi pratar om dagen och då känner jag mig lugn igen, att ha dig hemma. Mitt hjärta slår trippelvolter när jag ser dig, folk brukar säga att efter ett tag så svalnar kärleken, jag förstår inte vad dom menar för att för mig slår mitt hjärta fortfarande lika starkt om inte mer. Jag kan ibland vara så arg på dig att tårarna är så nära, och när du rör vid mig så är det som att allt rinner av. När vi bråkar och du försöker krama om mig och jag vägrar för jag vet att kramar du mig då vinner du, då tappar jag tråden helt och hållet,  men ibland så vill jag bara släppa allt det så länge jag får vara i din famn. Och du är så oförutsägbar, när jag trott att du glömt bort en väldigt tung och jobbig sak för mig så gör då något så underbart att jag förstår egentligen inte varför jag är ledsen när jag vet att jag har ju dig i slutet. Jag är inte lätt som en plätt att stå ut med, jag har starka åsikter om vad jag tycker, är väldigt känslosam och envis och det kan leda till många bråk. Men att du fortfarande finns där när jag får mina hormonutbrott tycker jag är ganska jäkla otroligt, inte så många som orkar med det, men du är inte som andra, och jag älskar dig för det. Du har ett hjärta av guld baby, och jag är så lycklig som får vara en del av det. 7 Månader och resten av livet framför oss, du är underbar.