Jag tänker ibland på hur det var då och hur det är nu. För en månad sen och vart jag står nu. För en månad sen var jag osäker på mig själv, jag kände att jag hade helt tappat bort mig själv. Jag var inte den starka tjejen som jag var förut. Det var som att allt bara sjönk efter alla bråk, jag suddades bort och dog sakta ut. Jag skulle ljuga om jag sa att det var han som orsakade allt detta, för det är inte sant. Men allt eftersom vi bråkade mer och mer, så bröts jag också itu och föll ner. Jag tappade bort mig själv. Men vart står jag nu? Jag står vid en korsning och vet inte vilken väg jag ska gå åt, men det är det som är det fina med det hela, jag har alla dessa val och jag får göra dom själv. Mitt liv har bara börjat, och jag ska leva det fullt ut! Mitt liv har bara börjat!

Ni tjejer gör fan livet så mycket bättre!