Träffade idag en gammal väns mamma. Gammal vän, vi var bästa vänner 5-6an. Och vi sa att vi ALLTID skulle vara bästa vänner. Men saker ändras ellerhur. Dock aldrig hur jag känner för dig gumman. Mitt hjärta brister över det du måste gå igenom. Du var den starkaste personen jag kände, jag visste att tillsammans var vi oslagbara. Men lång tid har gått och när jag nu får se och höra vad som hänt då vet jag inte vad jag ska göra. Så att man nästan börjar tänka att om jag kanske hade kunnat stoppa det ifall vi fortfarande var vänner men jag vet att jag inte kunnat det... Men jag tycker du är så jävla stark och du ska inte tveka att höra av dig till mig vad du än skulle behöva, för jag finns alltid här. Jag minns när du ringde mig en gång i förtvivlan, jag var ute med mina vänner och festade och du var i panik. Och genast greps jag av panik för du och jag är lika. Jag skulle göra allt i min makt för att komma till dig då. Du har en otroligt speciell plats i mitt hjärta som ALDRIG kommer försvinna. Jag ska komma ner till Stockholm och hälsa på dig snart min vän. Jag lovar!